Persisterande trofoblast cancer
Jag uppdaterar lite snabbt för är väligt trött. Vi är precis färdiga och har hållt på sen åtta imorse:) Tyvärr kunde vi inte göra hela bokhylln eftersom man var tvungen att spika och göra det halv tolv på natten känns inte speciellt snällt mot våra två grannar som båda har stora barnfamiljer.
Det är väldigt svårt att förklara hur jag har fått cancer men jag ska göra så gott jag kan. Är snäll och uppdaterar nu för vet inte hur mycket jag hinner imorgon:) Förstår ni inte eller vill veta mer är det bara att fråga;)
Min cancer började i en vad jag trodde helt vanlig graviditet och vi var överlyckliga att Theo skulle bli storebror. Som jag skrivit tidigare fick jag väldigt ont i magen och blödde varje dag från vecka fem så i vecka sju åkte vi in akut men då såg det inget så fick en tid 1,5 vecka senare. Då såg de att min graviditet blivit en molar graviditet, eller på svenska druvbörd. Det kan det bli genom att mitt ägg inte har några kromosomer och istället för att släppa in en spermie släppte den in tre så hela sammansättningen blev fel och utvecklade en tumör-> molar. När det bara är en molar graviditet är det ingen cancer men den uppför sig precis som en cancer och därför blir man redan från början inskriven i cancerregistert. Det är först när den sprider sig som det blir en elak cncer och bytar då namn till blogginläggets titel. Undra om jag någonsin kommer lära mig namnet på denna cancer.
Det är en väldigt väldigt ovanlig sjukdom i Sverige och min läkare hade fyra patienter förra året med denna cancer. Prognossen som jag skrivit innan är närahundra procent och väldigt bra:)
Min största fråga är ju när jag får lov att bli gravid och om jag kommer att bli gravid. Läkaren svarade att de följer upp en ett år efter avslutad behandling och sen får man bli gravid igen. De kommer fortsätta följa upp mig i fem år men blir jag gravid efter ett år kommer man gå på regelbundna kontroller under hela graviiteten och även efter, så det kommer ju inte bli en helt lätt graviditet och man kommer nog vara mer orolig. Det är även lite lättare att få det en andra gång men läkaren sa att det var väldigt sällsynt. Chansen ökar med 1-2% jämfört med första gången som är 0.8% chans att man får detta. Får man det en andra gång ökar dock risken betydligt till 25%, tror även jag skrivit det tidigare.
Det jag tycker är jobbigast med min cancer är just det att jag var inte alls bered på det, ja vem är det egentligen men jag var överlycklig för att jag var gravi. Hade ingen aning om att man kunde få en cancer utav en graviditet. Att detta hände mig är helt och håller slumpen, ingen forskning vet varför man får det men de har sätt att yngre och äldre har lättare att få det. Jag har fortfarande svårt att bli av med känslorna att om sex månader skulle jag egentligen fått en liten bebis till och det gör mig väldigt ledsen. Nu måste jag vänta minst två år:( Det tar på krafterna om nått, speciellt när alla säger att ja men du är ung och dessutom har du redan en son. So what? Jag ville ha en bebis till och de orden gör mig mer irriterad och arg än glad. Jag ville ha ett andra barn exakt lika mycket som jag ville ha Theo. Visst hade det kanske varit en annan sists om det var första barnet och jag var 40 år men sluta försöka trösta mig med det, det hjälper inte.
Nu blev det ett långt inlägg men jag fick så mycket tankar. Hoppas ingen tar illa vi sig för det är SJUKT många som sagt exakt detta till mig läkare som vänner som familj men jag skriver det nu här för jag orkar inte höra det mer. Min största dröm var tre barn med två års mellanrum, den är ikras och inget kan trösta mig med att jag redan har ett barn, även om det på samma gång är en tröst. Ja svårt att förklara men så är det. Hade jag inte haft Theo hade jag nog grämt ner mig mer. Nä nu kallar sängen. God natt!!
Pappa och sin mys i soffan:)
Förstår din frustration. En kompis t mig har fått tre tidiga missfall, och de sörjde hon som ett barn som misst livet. Vet inte om hon tänker så mycket på det idag, för det är över 15 år sedan. Idag har hon tre friska barn, med några års mellanrum... Men det var inte så hon tänkte sig...
Måste vara fruktansvärt att gå ett sånt besked när man är lycklig över att man ska få en bebis, du är verkligen stark, fantastisk! Håller tummarna att de inte dröjer allt för länge innan du kan få ditt andra barn, de är du mer än värd!!
Kan inte en föreställa mig hur du känner men kan förstå att de känns tungt och ledsamt när man hade föreställt sig en vanlig gradivitet och snart skulle du fått ett litet barn till och finns väl inget som riktigt tröstar de , kankse lite som lindrar men de kommer alltid vara en del en händelse i ditt liv... men när det är motvind kommer det bara medvind sen ;) Detta kommer föra med sig ngt gott till slut och tror garanterat att du kommer få alla de barn du tänkt dig sen , sen att de kankse inte blir exakt dem åren imellan får man kankse ta , de viktigaste nu är att du tänker lite på dig själv även att de kan vara svårt ibland, viktigaste att du blir helt frisk. Du är såå stark och beundrar dig men ibland är man nere svag och inte alls stark vissa dagar och det är med okej !! Din behandling går nog så bra för att du ör en tjej full med livsgläjde och håller modet uppe <3 Vem vet du kankse får tvillingar , trillngar sen och tar igen allt ;) hihi. Men klart att inget går att trösta med att du har redan ett barn de va ändå inte detta du hade tänkt dig de förstår jag... man har sina planer och tankar om sitt liv. Försök inte tänka föör mkt på att du skulle kunna ha haft ett litet liv till om 6 mån... även om de säkerligen är super svårt vet itne själv vad ja hade gjort... men de va säkert en mening med hela det här.. fastän man tänker varför händer detta just mig !? du kankse inte har svar på det nu eller senare men jag tror att om några år kan du blicka tillbaka och tänka aha detta hände och bara för de hände så har ja nu detta underbara liv och kankse en helt annan syn på livet... Ta hand om dig/ er KRAMAR <3
Vill bara önska dig lycka till!!
Jag är i typ samma sitts.. fast jag är 43år.. har inga barn och min största önskan är just att få bli mamma.. tror mina chanser minskar för var dag.. mitt hCG har heller ej normaliserat sig och på ons ska jag träffa en onk läkare för vidare disk. Kan bara säja att livet suger..
